French Baroque Era Painter, 1594-1665 French painter and draughtsman, active in Italy. His supreme achievement as a painter lies in his unrivalled but hard-won capacity to subordinate dramatic narrative and the expression of extreme states of human passions to the formal harmony of designs based on the beauty and precision of abstract forms. The development of his art towards this end was focused on the search for a point of equilibrium and synthesis between the forces of the Classical and the Baroque around which most critical debate in Rome was concentrated during the 1630s. Poussin did not aspire to the classicism of Raphael's idealized human forms or Michelangelo's re-embodiment of the physical splendours of the antique world, nor did he attempt to vie with the bravura and energy of Annibale Carracci's treatment of Classical mythology in the Galleria of the Palazzo Farnese in Rome. Equally he was not concerned with the illusionistic effects and heightened emotionalism of Baroque artists such as Pietro da Cortona and Lanfranco. He was concerned above all with interpreting his subject-matter, whether Classical or religious, and telling a story with the greatest possible concentration of emotional response,  Related Paintings of POUSSIN, Nicolas :. | Landscape with Orpheus and Euridice sg | The Martyrdom of St Erasmus sg | Midas and Bacchus (detail) ag | A Roman Road af | The Triumph of Pan sg |
Related Artists:
raoul dufy
raoul dufy(1877 to 1953) French painter, printmaker and decorative artist. From the age of 14 he was employed as a book-keeper, but at the same time he developed his innate gift for drawing at evening classes at the Ecole des Beaux-Arts in Le Havre,given by the Neo-classical painter Charles Lhuillier (1824-98). He discovered the work of Eug?ne Boudin, Poussin and Delacroix, whose Justice of Trajan (1840; Rouen, Mus. B.-A.) was 'a revelation and certainly one of the most violent impressions' of his life (Lassaigne, Eng. trans., p. 16). In 1900, with a grant from Le Havre, he joined his friend Othon Friesz in Paris and enrolled at the Ecole Nationale Sup-rieure des Beaux-Arts in the studio of L?on Bonnat. At the Mus?e du Louvre he studied the art of Claude Lorrain, to whom he painted several Homages between 1927 and 1947 (e.g. 1927; Nice, Mus. Mass-na). His encounter with works by van Gogh at the Galerie Bernheim-Jeune and with Impressionism at Durand-Ruel is reflected in such early works as Beach at St Adresse (1904; Paris, Pompidou).
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Rubens Peale
Rubens Peale (May 4, 1784 - July 17, 1865) was an American artist and museum director. Born in Philadelphia, he was a son of artist-naturalist, Charles Willson Peale.